|
|
När
Prospero först kommit till ön, hade han funnit den bebodd af ett ohyggligt
ungt vidunder vid namn Caliban, sonen till elak häxa, som förvisats dit
från sitt eget land. Prospero befriade vid ankomst Ariel och tog honom
i sin egen tjänst. Och af medlidande med den unge Caliban försökte han
i början att genom vänlighet tämja hans vilda natur. Men alla hans bemödanden
voro fruktlösa. Caliban hatade allt godt och lönade Pros- pero vänlighet
med illvilja och onda gärnin- gar. Prospero fann, att mildhet icke tjenade
någonting till och att det enda sätt, hvarpå man kunde hålla Caliban i
styr, var att behandlar honom med barsk stränghet. Därför hatade Caliban
sin husbonde och längtade ständigt att få kräfva ut hämnd på honom. Bland
dem, som räddats från konungens fartyg, voro två oförbätterliga odågor
- Trincula, en gyckelmakare och Stephana, en drucken munskänk. Caliban
träffade händelsevis på dem och bad genast att få bli deras. |
|
