Stora landsvägen
av August Strindberg

 

Regi & bearbetning: Niklas Westergren
Scenografi & kostym: Ulla Kassius
Dramaturg: Eric Norberg
Regiassistent: Torun Rydin
Mask: Lotta Hjalmarsson
Rekvisita: Mia Andersson
Foto: Urban Jörén
I rollerna: Carlos Müller Villanueva,
Mette Marqvardsen, Lars Otterstedt,
Vineta Lyxell, Jianu Iancu & Gunilla Westin-Wallin

 Premiär på Kulturhuset i Sthlm, hösten 1998.

 

 
Vandraren: Är ni kvar? Jag trodde ni hade gått. Ni måste vara en trogen själ. Jägaren: Kom ni i slagsmål? Vandraren: Jag gav mjölnaren en smäll för att han drivit med mig. Allt det där om bergsprängning och rövare på skogen var lögn. Emellertid är vi stämda till hösttinget, jag som svarande i slagsmålet och ni som vittne. 
En vandrare kommer Uppifrån vägen, från Alpens Hjässa. Han frågar Eremiten Vad det vackra landet i fjärran Heter och Eremiten svarar: Önskningarnas land. Och Jag en vandraren! Inkognito man reser bäst, och tro mig. Man borde alltid bli bekant, Men aldrig lära känna. Det lär man inte, för övrigt. Man tror så bara - Alltså: I sällskap, utan vänskap, utan fiendeskap. Med tvåstegs lucka, inte för nära. Framåt! Och nedåt, sedan släta vägen! En backe upp, en backe ner! En kro, en halt, ett litet glas. Men hålla kursen rakt i söder!